”Jag måste bryta mot reglerna och våra rutiner varje dag för att få dagarna att gå ihop” insikten slog mig hårt när hon sa det, lite i förbifarten. Som att det var självklart. Å det var det ju. Jag var lätt sliten på lunchen med 18 fransmän som jag höll på att träna i teameffektivitet. Nu var jag helt klarvaken och alert.
”Jag måste bryta mot reglerna […] varje dag för att få dagarna att gå ihop” är ju inte bara sant för en fransk chef på ett storbolag. Det är ju exakt där min egna smärta ligger. Jag har aldrig riktigt accepterat att det är omöjligt att få ihop dagarna och livet utan att bryta överenskommelser med min omgivning.
När jag hörde henne säga orden blev det självklart. Summan av allt arbete som jag vill och bör göra och allt som andra vill att jag gör går inte ihop med den tid och energi som finns till förfogande. Löften behöver brytas, deadlines förflyttas, rutiner negligeras, förberedelser skippas, många saker måste förbli ogjorda.
Jag gillar det inte och därför har jag inte accepterat det som borde vara uppenbart.
Jag fattar att allt detta har med ett organisatoriskt systemfel och mina förväntningar, förmåga och kraft att välja, prioritera, säga nej att göra. Jag borde ta tag i systemfelet. I vart fall den del jag kan påverka. Det finns ett lager till här som jag håller på att upptäcka som har mer med självledarskap att göra.
För att spara energi undviker jag, ibland medvetet - ibland omedvetet, arbetsuppgifter, konflikter, dumheter, svåra frågor, "hitte på jobb" etc. Insikten som slog mig vid lunchen var att med lite träning kan mycket mer av besluten att fuska vara medvetna så att jag därmed når acceptans och slipper lida.
Självklart vore det både ärligare och mer långsiktigt rätt att aldrig bryta mot överenskommelser, vare sig mot mig själv eller andra. Jag tror dock inte det är praktiskt genomförbart eller socialt accepterat om vi inte beslutar oss för att lösa systemfelet.
Mitt val är numera att hålla mina överenskommelser så långt det är möjligt och acceptera när jag bryter mot dem. Troligtvis är detta en bra start.
Det kan vara så att jag bara delar denna insikt med en fransk chef eller så är det så att fler delar vår verklighet och har lite svårt att förlika sig med den?
Om vi leker med tanken att det finns ett ”systemfel”:
- Vad gör du för att motverka det?
- Behöver du bryta överenskommelser?
- I så fall kan du acceptera det?
Dela gärna dina erfarenheter och tankar!